Den överväldigande ångesten
Ni vet när man hela tiden är på vippen till en panikattack och liksom pendlar mellan "hanterbar" ångest och äckligt stark ångest (sådan som man i stunden tror är ohanterbar)? Hela morgonen och fram tills nu har jag dratts med skiten. Jag vet inte riktigt varför, vilket har gjort det svårt att bemöta ångesten med logik för att bli av med den. Har gjort pajdeg inför det andra födelsedagsfirandet imorgon vilket var jätteskönt - att få arbeta med händerna och fokusera på någonting annat ett tag. Ska skala och skära rabarber om en stund och sedan blåsa upp ballonger.^^ 😁 Försöker påminna mig själv om att de jobbiga känslorna kommer att försvinna förr eller senare, för det gör de ju.
Hoppas du har det fint. Om inte; håll ut. <3 Du är aldrig ensam.
